Kaffet är gott, chokladen är god.
Varför är det två olika ord – god/gott.
Det är för att alla substantiv i svenskan har ett genus.
I flera språk är substantiven manliga eller kvinliga, t.ex Spanska och Arabiska.
I svenska fanns förr: manliga, kvinliga och neutrala substantiv, men det övergick till att bli levande samt icke-levande substantiv.
Dessa är:
Reale – levande,
Neutrum – icke-levande
De flesta djur är ”den”, t.ex. fågel, katt, hund, häst. Även människa, ängel, djävul samt stad, plats, lampa m.m.
Jag märker direkt om någon blandar ihop dessa två genusformer, t.ex. säger ”den är jättegott”, fast det heter ”den är jättegod”.
Adjektivet – god/gott – uttalas alltså olika beroende på substantivets genus.
Däremot kan man alltid säga ”det var gott”, oavsett om man druckit kaffe eller (drick-) choklad.
På samma sätt säger man ”vad var det?” om man hör något främmande ljud, eller ser något som man inte fattar. Det främmande kallas ”det”.
Man säger också ”vad är det med dig?” om man ser något märkligt hos sin kamrat.
Några exempel på ”reale” N-ord:
Lag/lagen
Dag/dagen
Natt/natten
Vind/vinden
Sol/solen
Måne/månen
Hand/handen
Fot/foten
Fisk/fisken
Björn/björnen
Fred/freden
Några exempel på ”neutrum” T-ord:
Hus/huset
Ord/ordet
Lag/laget (fotbollslag)
Land/landet
Minne/minnet
Namn/namnet
Tak/taket
Krig/kriget
Järn/järnet
Hopp/hoppet
Ljus/ljuset